Always look on the bright side...

Jonah Lehrer på Frontal Cortex har en fin illustration till vår eviga tro på en bättre framtid.
Det här är de amerikanska börsanalytikernas prognoser över de stora företagens förväntade resultat - och vad det blev av förväntningarna:

De små krökta maskarna motsvarar alltså verkligheten. Det verkliga resultatet ligger konsekvent klart under prognosen. Och det här är alltså, som Lehrer skriver, förutsägelser gjorda av högutbildade proffs med tillgång till stora mängder data.

Fackuttrycket är optimism bias - vi tror för det mesta att det ska bli rätt bra.

Och vem skulle orka jobba vidare om man inte trodde det? Jag tror det är en av mänsklighetens viktigaste egenskaper. Även när det leder till allt för glada prognoser.

Diagrammet kommer från tidskriften McKinsey Quarterly

En liknande tendens får en majoritet av bilister att beteckna sig som bättre förare än genomsnittet - en statistisk omöjlighet.
De enda personer som har visat sig fria från den här förvrängt optimistiska verklighetsbilden är individer som diagnostiserats med allvarlig depression. Depressiv realism är ett psykologiskt begrepp. Smaka på det...

Dags att lägga igen climategate-filen nu?

Två nyheter om den beramade ”skandalen” har kommit i veckan:

1. Den brittiska parlamentariska utskottskommittén som granskat Climate Research Unit vid East Anglia University har lämnat sin rapport.
Phil Jones och hans kolleger är inte skyldiga till några vetenskapliga oegentligheter är slutsatsen.
Den huvudanklagade forskaren Phil Jones och hans grupp Climate Research Unit borde ha varit mer generösa med att dela med sig av sina data, säger parlamentarikerna.
Men Jones och hans medarbetare går ur affären med sina anseenden som forskare oanfrätta, enligt rapporten.
Händelsen ger heller ingen anledning att ifrågasätta den vetenskapliga konsensusen om att jorden blir varmare och att det beror på mänskliga aktiviteter, enligt de brittiska parlamentarikerna.

2. Den internationella granskningsgruppen under Lord Oxburgh har kommit till en liknande slutsats.
Inte heller de kan beslå de belägrade forskarna med några lögner, manipulationer eller konspiratoriska handlingar. Däremot tycker de internationella granskarna att de borde anlita högre statistisk kompetens än vad man gör för närvarande.
De har viss förståelse för deras utsatta position och att de inte var så samvetsgranna med arkivering och dokumentation av sitt arbete under de år då insamling och behandling av temperaturdata var en obskyr specialitet som få brydde sig om.
Vem kunde ana att de skulle hamna i centrum av en våldsam skitstorm många år senare?
De slår också fast att CRU har haft en avgörande roll för kunskapen om klimatets utveckling.

Ingen har hittat några fel i grunddata. Ingen har hittat några fel i behandlingen av dem.

Kvar står några otrevliga formuleringar i mail skrivna av fr a Phil Jones, där han ger sig fan på att inte lämna ut sina data till Steve Mcintyre, som han uppenbarligen uppfattar som enbart fientlig och destruktiv. Till slut hade han fått 40 olika krav på att lämna ut mängder med data bara över en helg. Det ser onekligen ut som en kampanj.
Han borde nog ha bett om hjälp med att hantera de kraven.

Man kan undra, vem skulle palla med en internationell, aggressiv nätbaserad granskning av de senaste tre årens sammanlagda e-postkorrespondens? Orensad, alltså.

Men, inte blir det slut nu.
Climategate blev den största framgången för klimatförnekarlobbyn på mycket länge, kanske någonsin. Den kommer att kastas fram om och om igen, bara för att få lite skit att möjligen fastna.
Som vanligt får anklagelserna stor plats, eftersom de bröt in på precis rätt punkt, rent dramaturgiskt. Kurvan som stigit allt brantare mot Köpenhamn, med demonstranter på gatorna och maktlösa politiker gick mot en medial antiklimax. Men skandalen skapade en helt ny och spännande konflikt: De jävlarna ljuger för oss!

Nu gjorde de inte det, men den grejen är inte alls lika bra. Är klimatförändringen möjligen på väg in i samma mediala skymningsland som aids, malaria, svält och andra ständigt pågående katastrofer? De där som saknar dramaturgi

När kommer den stora gen-reaktionen?

Tio år efter Hugo-projektet kommer jubileumsartiklarna. Vad har vi egentligen lärt oss?
6 000 monogenetiska (och sällsynta) sjukdomar har fått sina orsaker identifierade. Men de stora folksjukdomarna?
Ju mer vi lär oss om kopplingar mellan gener och sjukdomar, desto mer tycks vi trampa ner i ett träsk av komplexitet. Jag menar, om vi har genetiskt förhöjd risk för infarkt så kan vi se det på våra äldre släktingar. Och alla vet hur man ska hantera risken - ät nyttigt, lev sunt. Motionera och sluta röka. För det behövs ingen gensekvensering för 100 000 där flera hundra gener ska vägas samman för en preliminär riskbedömning som kanske säger att vi har en 22 %-igt förhöjd risk för hjärtsjukdom.
Frågan är hur långt vi kommer. Allt sitter inte i generna. Se till exempel på explosionen av antalet 100-åringar. 1975 var ca 130 svenska kvinnor 100+. Nu är de över 1 300. Kom inte och säg att generna har förändrats.
För kritik av genideologin och de reduktionsitiska återvändsgränderna rekommederas The Mermaid's Tale. Mer om den senare. Läs den till nästa gång.

Hårt arbete ger resultat

Nu ser vi följderna av det idoga slitet från klimatskeptikernas krypskytte. Efter "Climategate" - där brittiska forskare påstods dölja det pinsamma faktum att det inte alls blir varmare - och IPCC:s klantiga hantering av Himalayas glaciärer så hände något.

Plötsligt började IPCC framställas som ett gäng pajasar i seriösa medier. Det blev en story!

Och nu, när det avslagna Köpenhamnsmötet tycks vara uttjatat, så verkar det vara helt ok att bara skita i hela klimateländet. Va fan ska man tro, liksom...

71% av tillfrågade amerikaner tror inte på att människan orsakar global uppvärmning, jämfört med 54% skeptiker för ett år sen.

I Storbritannien är motsvarande siffror 25% nu, medan det bara var 15% brittiska skeptiker i november. Något har hänt.

De har lyckats så de frön av tvivel som behövs för att det ska gå att slippa tänka på jobbiga grejer.


Det är en tidsfråga innan opinionen vänder igen. Det är bara att vänta på nästa rapport om stora ras i Antarktis isar, översvämningar eller hur städer i Sibirien börjar luta allt mer.

Men de politiska besluten försenas. Tvågradersmålet ligger allt längre bort.

Himalayagate - detta är värre

Redan förra veckan rapporterade New Scientist att IPCC i sin senaste lägesrapport om klimatförändringen använt tveksamma icke expertgranskade andrahandsdata om avsmältningen av Himalayas glaciärer. Uppgifterna i rapporten kommer från Världsnaturfondens miljögrupp och säger att isen i Himalaya kommer att vara borta till år 2035.
Det här är kontroversiella uppgifter, och ett antal experter säger att det är en alldeles för pessimistisk bedömning.

Det är ju i o f s good news för alla som bor i södra Asien, eftersom det betyder att vattnet kommer att fortsätta att rinna i floderna på samma sätt som idag under längre tid.

Men det är bad news för den redan nu konstiga och starkt politiserade vetenskapliga debatten om den globala uppvärmningen.
Det är bara att invänta de sarkastiska kommentarerna från förnekarlobbyn.

Det faktum att glaciärerna smälter (för det gör de!) i långsammare takt än vad som anges i IPCC:s dokument kommer att tas till intäkt för att alla andra uppgifter kan vara felaktiga. Särskilt som de här kommer från en av de bespottade miljöorganisationerna som ligger bakom "den stora klimatkonspirationen".

Ett av de hårda argumenten mot klimatförnekarna är att de ligger mycket svagt till när det gäller expertgranskad, publicerad forskning. Nu visar det sig att IPCC låter icke-granskade uppskattningar smygas in i materialet. Det riskerar att sänka debattnivån omgående.

Det hjälper inte att temperaturerna ökar, att haven stiger, att flyttfåglarna kommer tidigare och att polarisen försvinner. Felaktigheter i rapporteringen leder ofelbart till skitstormar på nätet, och letar sig så småningom till mainstreammedierna (de vetenskapliga som NS, och Nature har redan kört det). Visa fram motsättningarna, blir den logiska medietanken.

Create doubt, skapa tvivel, är slagordet, myntat redan av de amerikanska tobaksbolagen när de krigade mot cancerforskarnas vetenskapliga rapporter.

Manlighet som placeboeffekt

Testosteron stimulerar det som neurologer och andra brukar klassificera som "aggressivt beteende".
Hur beteendet varierar studeras gärna i olika spelmodeller; hur väljer man att agera i en situation där det antingen går att samarbeta och dela på vinsten, eller köra över sin medspelare och tjäna mer - kanske i kombination med en ökad risk för en själv.

Höga halter av testosteron ger enligt den traditionella bilden ett mer "manligt" beteende med högre risktagande och mer aggressivitet. Och det där vet vi ju alla. Det är en av de punkter där sunt förnuft, vardagserfarenhet och vetenskap korsar varandra. Varför har vi krig? Varför står män för nästan all våldsbrottslighet? För mycket testosteron.

En studie från Universitetet i Zürich publicerad i Nature ger en ny intressant infallsvinkel på saken.

En grupp kvinnor fick spela ett "ultimatumspel" efter att ha fått en dos extra testosteron - eller ett placebo. Det visade sig att testosteronet ledde till ett mindre aggressivt beteende i spelet än väntat.

Om kvinnor som fått placebo trodde att de fått hormonet blev de mer aggressiva än de som verkligen fått testosteron.

Enligt forskarna finns det inga vetenskapliga belägg för att det manliga könshormonet skapar aggressivitet. Det är en så kallad "folkhypotes", säger de.

I de tidigare studier som hittat ett samband går det lika gärna att koppla ökad aggressivitet till att man utmanat försökspersonernas sociala status.

Det mänskliga psyket är mer komplicerat än somliga tror. Stereotyper och förväntningar styr vårt beteende och påverkar också biologin. Det finns inga linjära samband mellan kropp och själ.

När du trodde det var över...

Jag glömde tidsförskjutningen. Förra veckans pseudonyhet om klimatmailen har nu nått ankdammen. Studio ett i P1 ska låta nåt slags "klimatskeptiker" kommentera storyn.

Grattis. Det är just så här man skapar förvirring och fördröjer all vettig diskussion.

Medielogik var ordet, sa Bull.