fredag 12 februari 2010

Hårt arbete ger resultat

Nu ser vi följderna av det idoga slitet från klimatskeptikernas krypskytte. Efter "Climategate" - där brittiska forskare påstods dölja det pinsamma faktum att det inte alls blir varmare - och IPCC:s klantiga hantering av Himalayas glaciärer så hände något.

Plötsligt började IPCC framställas som ett gäng pajasar i seriösa medier. Det blev en story!

Och nu, när det avslagna Köpenhamnsmötet tycks vara uttjatat, så verkar det vara helt ok att bara skita i hela klimateländet. Va fan ska man tro, liksom...

71% av tillfrågade amerikaner tror inte på att människan orsakar global uppvärmning, jämfört med 54% skeptiker för ett år sen.

I Storbritannien är motsvarande siffror 25% nu, medan det bara var 15% brittiska skeptiker i november. Något har hänt.

De har lyckats så de frön av tvivel som behövs för att det ska gå att slippa tänka på jobbiga grejer.


Det är en tidsfråga innan opinionen vänder igen. Det är bara att vänta på nästa rapport om stora ras i Antarktis isar, översvämningar eller hur städer i Sibirien börjar luta allt mer.

Men de politiska besluten försenas. Tvågradersmålet ligger allt längre bort.

onsdag 20 januari 2010

Himalayagate - detta är värre

Redan förra veckan rapporterade New Scientist att IPCC i sin senaste lägesrapport om klimatförändringen använt tveksamma icke expertgranskade andrahandsdata om avsmältningen av Himalayas glaciärer. Uppgifterna i rapporten kommer från Världsnaturfondens miljögrupp och säger att isen i Himalaya kommer att vara borta till år 2035.
Det här är kontroversiella uppgifter, och ett antal experter säger att det är en alldeles för pessimistisk bedömning.

Det är ju i o f s good news för alla som bor i södra Asien, eftersom det betyder att vattnet kommer att fortsätta att rinna i floderna på samma sätt som idag under längre tid.

Men det är bad news för den redan nu konstiga och starkt politiserade vetenskapliga debatten om den globala uppvärmningen.
Det är bara att invänta de sarkastiska kommentarerna från förnekarlobbyn.

Det faktum att glaciärerna smälter (för det gör de!) i långsammare takt än vad som anges i IPCC:s dokument kommer att tas till intäkt för att alla andra uppgifter kan vara felaktiga. Särskilt som de här kommer från en av de bespottade miljöorganisationerna som ligger bakom "den stora klimatkonspirationen".

Ett av de hårda argumenten mot klimatförnekarna är att de ligger mycket svagt till när det gäller expertgranskad, publicerad forskning. Nu visar det sig att IPCC låter icke-granskade uppskattningar smygas in i materialet. Det riskerar att sänka debattnivån omgående.

Det hjälper inte att temperaturerna ökar, att haven stiger, att flyttfåglarna kommer tidigare och att polarisen försvinner. Felaktigheter i rapporteringen leder ofelbart till skitstormar på nätet, och letar sig så småningom till mainstreammedierna (de vetenskapliga som NS, och Nature har redan kört det). Visa fram motsättningarna, blir den logiska medietanken.

Create doubt, skapa tvivel, är slagordet, myntat redan av de amerikanska tobaksbolagen när de krigade mot cancerforskarnas vetenskapliga rapporter.

onsdag 9 december 2009

Manlighet som placeboeffekt

Testosteron stimulerar det som neurologer och andra brukar klassificera som "aggressivt beteende".
Hur beteendet varierar studeras gärna i olika spelmodeller; hur väljer man att agera i en situation där det antingen går att samarbeta och dela på vinsten, eller köra över sin medspelare och tjäna mer - kanske i kombination med en ökad risk för en själv.

Höga halter av testosteron ger enligt den traditionella bilden ett mer "manligt" beteende med högre risktagande och mer aggressivitet. Och det där vet vi ju alla. Det är en av de punkter där sunt förnuft, vardagserfarenhet och vetenskap korsar varandra. Varför har vi krig? Varför står män för nästan all våldsbrottslighet? För mycket testosteron.

En studie från Universitetet i Zürich publicerad i Nature ger en ny intressant infallsvinkel på saken.

En grupp kvinnor fick spela ett "ultimatumspel" efter att ha fått en dos extra testosteron - eller ett placebo. Det visade sig att testosteronet ledde till ett mindre aggressivt beteende i spelet än väntat.

Om kvinnor som fått placebo trodde att de fått hormonet blev de mer aggressiva än de som verkligen fått testosteron.

Enligt forskarna finns det inga vetenskapliga belägg för att det manliga könshormonet skapar aggressivitet. Det är en så kallad "folkhypotes", säger de.

I de tidigare studier som hittat ett samband går det lika gärna att koppla ökad aggressivitet till att man utmanat försökspersonernas sociala status.

Det mänskliga psyket är mer komplicerat än somliga tror. Stereotyper och förväntningar styr vårt beteende och påverkar också biologin. Det finns inga linjära samband mellan kropp och själ.

tisdag 1 december 2009

När du trodde det var över...

Jag glömde tidsförskjutningen. Förra veckans pseudonyhet om klimatmailen har nu nått ankdammen. Studio ett i P1 ska låta nåt slags "klimatskeptiker" kommentera storyn.

Grattis. Det är just så här man skapar förvirring och fördröjer all vettig diskussion.

Medielogik var ordet, sa Bull.

Climatehate

Jag har försökt att inte låta mig hetsas, men nu kan jag inte låta bli att lämna en liten försiktig kommentar.
I dagens newsletter från tidskriften The Scientist bjuder redaktionen in till att diskutera Obamas preludier till ett klimatutspel i Köpenhamn. Är det för mycket eller för lite med en 17% minskning av utsläppen till 2020? är grundfrågan.

En av kommentarerna:
17% is too much... how about zero until the REAL Science of global warming is exposed! All you parasites who live off the AGW scam... start your flaming! "The Science is Settled" by ass!

Och så där håller det på. Hat, hat, hat. Det är slut på diskussionen, till och med den gamla hockeyklubban som det viftades hotfullt med är borta. Nu är vi alla som gått på klimatbluffen idioter och assholes!

De ser framför sig en värld utan bensinbilar och storbildstv, en vegetarisk värld som styrs av miljömuppar och kärringar. The horror...

Climategate kommer att vara bortglömt efter december, men läs några genomtänkta kommentarer av e-mailhistorien här, eller här.

För övrigt instämmer jag med Thomas Engström i Fokus: Tig ihjäl dårlobbyn!

torsdag 19 november 2009

Tiger Woods-effekten

Jonah Lehrer skriver om Tiger Woods-effekten, dvs vad händer när man möter en på papperet överlägsen motståndare.
Woods har dominerat golfsporten på ett sätt som ingen gjort före honom. Hans poäng skulle i teorin ge honom både första och andra plats på världsrankningen. Det betyder att han samtidigt är världens två bästa golfspelare, skriver Jonah Lehrer.
Vad händer då med motståndarna när Tiger Woods deltar i en turnering? Det visar sig att de nästan konsekvent underpresterar. En genomgång av golfstatistiken ger vid handen att när Tiger spelar blir alla andra spelare 0,8 slag sämre jämfört med sin vanliga snittscore.
En sån här statistisk analys borde fungera bra som värdemätare i golf eftersom det är en extremt individuell sport. Inga lagkamrater som påverkar resultat eller attityd. Varje tävling är en ny start. Tiger Woods har en statistiskt signifikant effekt på motspelarnas beteende.
Men varför spela under sin normala förmåga när man får chansen att mäta sig med den allra bästa?
Managementforskaren Jennifer Brown, som står för den ursprungliga statistiska forskningen i golfens universum gör den lite egenartade analysen att spelarna liksom ger upp på förhand. Eftersom det , i princip, bara gäller att kämpa om andraplatsen behöver man inte anstränga sig lika mycket.
Det finns en ton av gammaldags fyrkantig ekonomisk analys här tycker jag. Och bristande förståelse för livets realiteter.
Det är inte rationellt att ödsla resurser på en kamp som är förlorad på förhand. Insatsen ger en högre effekt om man i första hand satsar på att slå de närmaste konkurrenterna och struntar i Tiger, alltså.
Men människan är inte så rationell. Var är f ö den fina gamla Hollywoodinställningen att allt är möjligt? Var är Rocky Balboa i golfvärlden?
Och varför är det lättare att sätta en straff i krysset på skolgården än inför 50 000 åskådare på Emirates Stadium?
Kan det vara så att den kombination av respekt och underlägsenhet som toppspelarens närvaro inger får de andra att bli alltför medvetna om sitt eget spel, att helt enkelt tänka för mycket? Just på grund av att kraven känns hårdare. (Intimidation är ett överanvänt engelskt begrepp som passar bra här)
Jag tror att de flesta kan känna igen sig. Det är som att försöka säga nåt smart i ett sällskap av nobelpristagare. Eller att hålla ett roligt tal på komikernas årsfest. Man underpresterar lätt, eftersom man tar i för mycket.
Det finns inget rationellt i det, men något djupt mänskligt.

fredag 6 november 2009

Flickan från Outolaakso

När en robot eller en animation blir nästan som en människa, men inte riktigt, då förvandlas känslan från empati till en lätt rysning, enligt en teori från den japanske robotforskaren Masahiro Mori.
Empatikurvan beskriver en plötsligt dip, och den grafiska dalgången kallas the Uncanny Valley. Jag tror inte den termen har en svensk översättning. De flesta tekniker och naturvetare är knappast några språkpurister som kräver advekvat svensk vokabulär när det finns engelska att tillgå.
Inte ens tyskarna tycks ha ett eget ord för företeelsen (enl Wikipedia).
Men på finska kallas denna kusliga dalgång för Outolaakso. Och vill ni besöka den så kolla in tjejen här.