Buffalo Ghost dancers

Efter en lång väntan kommer här fortsättningen på 25:e infanteriregementets äventyr i Montana.
Det är alltså vintern 1890/91. Västern är nästan färdigerövrad, järnvägarna når tvärs över kontinenten. Landet har snart civiliserats.
Urbefolkningen har trängts undan till de marginella trakterna. Här i Montana och i Norddakota ligger de magra "reservat" dit siouxstammarna har hänvisats. Buffalo Bill Cody och andra professionella jägare hade börjat det systematiska utrotandet av bisonoxarna - präriefolkens viktigaste näringskälla.
Efter "indiankrigen" 76-77 levde spillrorna av siouxerna i fattigdom kring handelsstationerna. I det klimatet föddes ghost dance-rörelsen, en extatisk frälsningslära med kristna inslag som lovade att de vita skulle försvinna från förfädernas jord lika snabbt som de kommit.
Andedansen ledde till bråk. De vita blev oroliga, unga siouxer hotade med våld.
Pine Ridge, där bilden är tagen var en av de centrala orterna för ghost dancerörelsen och soldater anlände, bland dem 25:e infanteriregementet.
Den 29:e december 1890, en vecka efter att ledargestalten Sitting Bull dödats av soldater, omringades ett läger med Lakotasiouxer av femhundra soldater från 7:e kavalleriet vid en bäckravin vid namn Wounded Knee Creek.  
Syftet var att eskortera indianerna till järnvägen för vidare transport till Nebraska.
Konfrontationen ledde till att över 150 Lakotas sköts till döds, och fler än 150 flydde och frös ihjäl i snön.
Enligt de rapporter som finns att tillgå deltog inte 25:e infanteriregementet i några sammandrabbningar i Pine Ridge-området.
Männen på bilden deltog alltså i det som kom att bli det sista "indiankriget" i USA:s våldsamma historia. Vi vet inte om massakern vid Wounded Knee ännu har inträffat när vi ser dem. Vi vet inte vad de tänker.
Fem år senare ska samma regemente vara med om att slå ner järnvägsstrejken på Northern Pacific Railroad.

Buffalo Soldiers

Vilka är de goa gubbarna som tittar fram under rubriken? Jag fastnade en gång för bilden, som finns i original här. Titta på den i full upplösning och möt blickarna från 1890.

Svarta män vars farföräldrar förmodligen varit slavar, kanske deras föräldrar. Som en del av 1700-talets globaliserade ekonomi hade deras förfäder kidnappats från västafrika för att arbeta på amerikanska bomullsfält.

Vad gjorde de nu här i snön, kan man undra.

Det visar sig att de tillhör 25:e infanteriregementet, en av de fyra ursprungliga svarta arméenheterna som skapades 1866, i samband med inbördeskriget. Frigivna män som slogs för att avskaffa slaveriet. Nu, 25 år senare fotograferas de i Pine Ridge i Montana, i det som kom att kallas den Vilda Västern.

Bilden är troligen tagen i december eller januari 90/91. Pälsarna som några bär mot kylan ser ut att vara bison.

25:e infanteriregementet hade enbart afrikanskamerikanska soldater och vita officerare.

En officer vittnar om att man på kvällarna kunde höra mannarna sjunga och dansa, virginny style, i sitt läger.

Musik och sprit var de enda nöjen som fanns här i the reservation. Deras uppdrag ska jag skriva mer om en annan gång. Men titta på bilden igen, och hör samtidigt hur de klappar, stampar, sjunger och dansar för att få kvällarna att gå. Någon kanske till och med hade ett munspel eller en banjo med sig.

En av männen är för övrigt baptistpastor.

Always look on the bright side...

Jonah Lehrer på Frontal Cortex har en fin illustration till vår eviga tro på en bättre framtid.
Det här är de amerikanska börsanalytikernas prognoser över de stora företagens förväntade resultat - och vad det blev av förväntningarna:

De små krökta maskarna motsvarar alltså verkligheten. Det verkliga resultatet ligger konsekvent klart under prognosen. Och det här är alltså, som Lehrer skriver, förutsägelser gjorda av högutbildade proffs med tillgång till stora mängder data.

Fackuttrycket är optimism bias - vi tror för det mesta att det ska bli rätt bra.

Och vem skulle orka jobba vidare om man inte trodde det? Jag tror det är en av mänsklighetens viktigaste egenskaper. Även när det leder till allt för glada prognoser.

Diagrammet kommer från tidskriften McKinsey Quarterly

En liknande tendens får en majoritet av bilister att beteckna sig som bättre förare än genomsnittet - en statistisk omöjlighet.
De enda personer som har visat sig fria från den här förvrängt optimistiska verklighetsbilden är individer som diagnostiserats med allvarlig depression. Depressiv realism är ett psykologiskt begrepp. Smaka på det...

Dags att lägga igen climategate-filen nu?

Två nyheter om den beramade ”skandalen” har kommit i veckan:

1. Den brittiska parlamentariska utskottskommittén som granskat Climate Research Unit vid East Anglia University har lämnat sin rapport.
Phil Jones och hans kolleger är inte skyldiga till några vetenskapliga oegentligheter är slutsatsen.
Den huvudanklagade forskaren Phil Jones och hans grupp Climate Research Unit borde ha varit mer generösa med att dela med sig av sina data, säger parlamentarikerna.
Men Jones och hans medarbetare går ur affären med sina anseenden som forskare oanfrätta, enligt rapporten.
Händelsen ger heller ingen anledning att ifrågasätta den vetenskapliga konsensusen om att jorden blir varmare och att det beror på mänskliga aktiviteter, enligt de brittiska parlamentarikerna.

2. Den internationella granskningsgruppen under Lord Oxburgh har kommit till en liknande slutsats.
Inte heller de kan beslå de belägrade forskarna med några lögner, manipulationer eller konspiratoriska handlingar. Däremot tycker de internationella granskarna att de borde anlita högre statistisk kompetens än vad man gör för närvarande.
De har viss förståelse för deras utsatta position och att de inte var så samvetsgranna med arkivering och dokumentation av sitt arbete under de år då insamling och behandling av temperaturdata var en obskyr specialitet som få brydde sig om.
Vem kunde ana att de skulle hamna i centrum av en våldsam skitstorm många år senare?
De slår också fast att CRU har haft en avgörande roll för kunskapen om klimatets utveckling.

Ingen har hittat några fel i grunddata. Ingen har hittat några fel i behandlingen av dem.

Kvar står några otrevliga formuleringar i mail skrivna av fr a Phil Jones, där han ger sig fan på att inte lämna ut sina data till Steve Mcintyre, som han uppenbarligen uppfattar som enbart fientlig och destruktiv. Till slut hade han fått 40 olika krav på att lämna ut mängder med data bara över en helg. Det ser onekligen ut som en kampanj.
Han borde nog ha bett om hjälp med att hantera de kraven.

Man kan undra, vem skulle palla med en internationell, aggressiv nätbaserad granskning av de senaste tre årens sammanlagda e-postkorrespondens? Orensad, alltså.

Men, inte blir det slut nu.
Climategate blev den största framgången för klimatförnekarlobbyn på mycket länge, kanske någonsin. Den kommer att kastas fram om och om igen, bara för att få lite skit att möjligen fastna.
Som vanligt får anklagelserna stor plats, eftersom de bröt in på precis rätt punkt, rent dramaturgiskt. Kurvan som stigit allt brantare mot Köpenhamn, med demonstranter på gatorna och maktlösa politiker gick mot en medial antiklimax. Men skandalen skapade en helt ny och spännande konflikt: De jävlarna ljuger för oss!

Nu gjorde de inte det, men den grejen är inte alls lika bra. Är klimatförändringen möjligen på väg in i samma mediala skymningsland som aids, malaria, svält och andra ständigt pågående katastrofer? De där som saknar dramaturgi

När kommer den stora gen-reaktionen?

Tio år efter Hugo-projektet kommer jubileumsartiklarna. Vad har vi egentligen lärt oss?
6 000 monogenetiska (och sällsynta) sjukdomar har fått sina orsaker identifierade. Men de stora folksjukdomarna?
Ju mer vi lär oss om kopplingar mellan gener och sjukdomar, desto mer tycks vi trampa ner i ett träsk av komplexitet. Jag menar, om vi har genetiskt förhöjd risk för infarkt så kan vi se det på våra äldre släktingar. Och alla vet hur man ska hantera risken - ät nyttigt, lev sunt. Motionera och sluta röka. För det behövs ingen gensekvensering för 100 000 där flera hundra gener ska vägas samman för en preliminär riskbedömning som kanske säger att vi har en 22 %-igt förhöjd risk för hjärtsjukdom.
Frågan är hur långt vi kommer. Allt sitter inte i generna. Se till exempel på explosionen av antalet 100-åringar. 1975 var ca 130 svenska kvinnor 100+. Nu är de över 1 300. Kom inte och säg att generna har förändrats.
För kritik av genideologin och de reduktionsitiska återvändsgränderna rekommederas The Mermaid's Tale. Mer om den senare. Läs den till nästa gång.

Hårt arbete ger resultat

Nu ser vi följderna av det idoga slitet från klimatskeptikernas krypskytte. Efter "Climategate" - där brittiska forskare påstods dölja det pinsamma faktum att det inte alls blir varmare - och IPCC:s klantiga hantering av Himalayas glaciärer så hände något.

Plötsligt började IPCC framställas som ett gäng pajasar i seriösa medier. Det blev en story!

Och nu, när det avslagna Köpenhamnsmötet tycks vara uttjatat, så verkar det vara helt ok att bara skita i hela klimateländet. Va fan ska man tro, liksom...

71% av tillfrågade amerikaner tror inte på att människan orsakar global uppvärmning, jämfört med 54% skeptiker för ett år sen.

I Storbritannien är motsvarande siffror 25% nu, medan det bara var 15% brittiska skeptiker i november. Något har hänt.

De har lyckats så de frön av tvivel som behövs för att det ska gå att slippa tänka på jobbiga grejer.


Det är en tidsfråga innan opinionen vänder igen. Det är bara att vänta på nästa rapport om stora ras i Antarktis isar, översvämningar eller hur städer i Sibirien börjar luta allt mer.

Men de politiska besluten försenas. Tvågradersmålet ligger allt längre bort.

Himalayagate - detta är värre

Redan förra veckan rapporterade New Scientist att IPCC i sin senaste lägesrapport om klimatförändringen använt tveksamma icke expertgranskade andrahandsdata om avsmältningen av Himalayas glaciärer. Uppgifterna i rapporten kommer från Världsnaturfondens miljögrupp och säger att isen i Himalaya kommer att vara borta till år 2035.
Det här är kontroversiella uppgifter, och ett antal experter säger att det är en alldeles för pessimistisk bedömning.

Det är ju i o f s good news för alla som bor i södra Asien, eftersom det betyder att vattnet kommer att fortsätta att rinna i floderna på samma sätt som idag under längre tid.

Men det är bad news för den redan nu konstiga och starkt politiserade vetenskapliga debatten om den globala uppvärmningen.
Det är bara att invänta de sarkastiska kommentarerna från förnekarlobbyn.

Det faktum att glaciärerna smälter (för det gör de!) i långsammare takt än vad som anges i IPCC:s dokument kommer att tas till intäkt för att alla andra uppgifter kan vara felaktiga. Särskilt som de här kommer från en av de bespottade miljöorganisationerna som ligger bakom "den stora klimatkonspirationen".

Ett av de hårda argumenten mot klimatförnekarna är att de ligger mycket svagt till när det gäller expertgranskad, publicerad forskning. Nu visar det sig att IPCC låter icke-granskade uppskattningar smygas in i materialet. Det riskerar att sänka debattnivån omgående.

Det hjälper inte att temperaturerna ökar, att haven stiger, att flyttfåglarna kommer tidigare och att polarisen försvinner. Felaktigheter i rapporteringen leder ofelbart till skitstormar på nätet, och letar sig så småningom till mainstreammedierna (de vetenskapliga som NS, och Nature har redan kört det). Visa fram motsättningarna, blir den logiska medietanken.

Create doubt, skapa tvivel, är slagordet, myntat redan av de amerikanska tobaksbolagen när de krigade mot cancerforskarnas vetenskapliga rapporter.